Många annars reflekterande bekanta fnyser när man för Argentinas president Javier Mileis namn på tal. De ser motorsågar, inte alltför skönklingande rocksång och allmänna tokigheter framför sig.

Men det är att göra både honom och sig själv en otjänst. Efter att ha tillbringat några dagar i Argentina med politiker och ekonomer men också “vanligt folk” är bilden en annan, hoppfull och optimistisk, inte minst bland unga.

Skälet till att etablissemanget, inte minst media, i alla länder fnyser åt Milei artikulerades väldigt väl av en av de vi träffade:

“Väljarna tar Milei på allvar men inte bokstavligt, medierna och etablissemanget tar honom bokstavligt men inte på allvar. Och det är därför de blir så överraskade varje gång han vinner ett val.” Detsamma skulle kunna sägas om Mileis närmaste allierade Donald Trump.

100 år av ekonomisk vanskötsel

En förutsättning för Mileis väg till makten är Argentinas 100-åriga ekonomiska vanskötsel, där särskilt Peronistpartiet spelat en central roll. Få länder har fallit från så hög höjd till så låga bottnar.

1910 var Argentinas BNP per capita i nivå med USA:s och Västeuropas, idag har den fallit till 34% av västländernas. Socialistiska experiment har blandats med en även med sydamerikanska mått mätt omfattande korruption, protektionism, exporttullar, inflation på uppemot 200%, och en skenande statsskuld.

Dessutom har gissningsvis uppemot 50% av den arbetsföra befolkningen........

© Affärsvärlden