Koldioxidinfångning (engelskans Carbon Capture, eller CCS) har rönt stor uppmärksamhet på senare tid. Många ställer sig frågande till dessa satsningar, med Afv:s reportage finns nu mer underlag för att bilda sig en uppfattning.

En kortare besiktning av projekten och pengarna ger vid handen flera likheter mellan koldioxidinfångning och historiska exempel på gröna bubblor.

Genom att dokumentera misslyckade gröna satsningar inom exempelvis etanol, biogas och vindkraft har jag sökt gå bortom enskilda exempel och söka faktorer som ger upphov till fiaskon. Som vi ska se verkar koldioxidinfångningen uppfylla de fem kriterierna för en grön bubbla.

Centralt i den gröna bubblan är ofta bidrag från EU och nationella myndigheter som Energimyndigheten.  Medel som kortsluter risktänkandet och leder till vårdslöshet.

Med stora “gratispengar” blir det såklart enklare för andra aktörer såsom pensionsfonder att putta in pengar. Intressegrupper flockas runt syltburkarna.

Mobilisering av privat kapital, säger förespråkarna. Fiaskona antyder nog att detta är en del av problemet. Privata pengar börjar agera utan hänsyn till risker och kostnader, eftersom problemen stjälps över på någon annan via offentlig finansiering.

CCS-projekten uppfyller detta kriterium. Stockholm Exergi ägs delvis av Stockholms Stad samt ett konsortium bestående av blanda annat pensionsfonder som Alecta, APG och PGGM. Alectas förtroende kanske inte är på topp i och med den senaste tidens avslöjanden.

Stockholm Exergi fick i början av året smått fantastiska 20 miljarder kronor för CCS från Energimyndigheten. Totalt kommer myndighetens stöd till liknande satsningar uppgå till 36 miljarder kronor 2026-2046. Ingen dålig tidshorisont, och inga små belopp.

Därutöver har Europeiska........

© Affärsvärlden