Det lilla som håller ihop allt

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

När ett system börjar bete sig konstigt letar vi instinktivt efter stora, synliga orsaker till stora, synliga problem. Det känns logiskt. Om allt rasar ska det väl finnas en stor anledning.

Strax före jul slutade jag fungera. Inte dramatiskt eller plötsligt, utan långsamt. Som när ett batteri töms och man inte märker det förrän skärmen plötsligt är svart.

Jag var trött på ett sätt som inte gick över hur mycket jag än sov. Inte den där behagliga tröttheten efter en lång dag utomhus, utan något mer envist. Koncentrationen svek. Ord jag letade efter försvann mitt i meningar.

Entusiasmen för sådant jag brukar älska försvann. Min Oura-ring visade rekordvärden varje morgon, men inte den typ av rekord man vill se.

Jag litade på att det skulle bli bättre under julhelgen. Ni vet den där välbekanta berättelsen vi vuxna intalar oss själva: snart lugnar det ner sig, och då…

Min första tanke var såklart utmattning. Läkarnas likaså. Förslaget var en medicincocktail: något för........

© Åbo Underrättelser