Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Det spännande med ord som måste är att de känns igen som hemtama, korrekta eller fula. De blir identitetsskapande för grupper och regioner. De ger hemkänsla och motvilja.

I skolan har man fått lära sig att skriva måste i presens och imperfekt samt måst i supinum: Idag måste jag vila, igår måste jag jobba övertid, jag har måst ta i rejält.

Fel är att måsta och har måstat.

Problemet är bekant också från engelskan där must används ännu mer begränsat.

Där saknas också imperfekt som kan ersättas av had to.

Den som tycker det........

© Åbo Underrättelser