Malte Perssons dikt ”Anteckningar om bekännelselyriken” inleds med en fråga: ”Att associera brist på form/ med uppriktighet –/ ett misstag eller ej?”. Poeten konstaterar att en okonstlad direkthet inte är konst per se men att den kan berika konsten, om den används på ett medvetet vis.

Dikten resonerar vidare över förhållandet mellan innehåll och form. Malte Persson slår fast att rätten till en ointressant form ”dock konstant måste intjänas/ genom ett intressant innehåll/ på ett sätt som blir ett problem:/ utan förnyelse av formen/ blir varje erfarenhet förbrukad/ så snart den har beskrivits.”

Jag har tänkt på denna dikt då och då sedan jag först läste den i ”Till dikten” (2018) för sju år sedan. Den ringar effektivt in bekymret med delar av den samtida, svenska poesin. Framför allt diktdebuter har de senaste åren handlat om svåra erfarenheter i diktjagens liv: anhöriga som dör, krig och flykt,........

© Göteborgs-Posten