Ibland går jag på Göteborgs gator – gärna i Majorna – och funderar på en göteborgare som jag aldrig har träffat. Det finns tydligen bara ett enda foto bevarat. Han var tunnhårig – med den frisyr som sydsvenskar kallar hämtehår – och på fotografiet ser han oturligt nog sur ut.

Han hette Johannes Nilsson. Han levde mellan 1823 och 1893 det var kanske han som uppfann det göteborgska landshövdinghuset.

Det är detta kanske som är det fina.

När det gäller landshövdingehuset finns det tre utpekade fäder – landshövding Ehrensvärd, stadsarkitekten Victor von Gegerfelt och Johannes Nilsson.

Naturligtvis skulle man kunna göra som i nobelprissammanhang och låta de tre dela uppmärksamheten, men det känns som en onödigt defensiv lösning.

Jag tycker helt enkelt bäst om Johannes Nilsson.

I mitten av 1870-talet hade bostadsbristen i det snabbväxande Göteborg blivit katastrofal. I arbetarkvarteren i Annedal eller runt Carnegies bruk i Klippan bodde fem eller sju personer i en etta med fungerande vattenpump, brygghus och dass på gården. I Landala, Masthugget och Haga bodde familjer i källarhål eller uthus. Det var fuktigt och ruttet. Eldstäderna........

© Göteborgs-Posten