Hur länge tror du att kriget pågår? Det var en fråga om den ryska storinvasionen av Ukraina som jag fick i stort sett dagligen på våren 2022. Här fanns – och finns fortsatt – ett långt och ett kort svar.

Det korta var att jag höll det som lika sannolikt att kriget skulle pågå i fem veckor som fem år. Det längre svaret krävde ett resonemang om hur en avslutning av kriget skulle se ut. Vad var det som skulle hända, konkret?

Var det att Ryssland tog kontroll över Ukraina och krossade allt motstånd? Att det inte var sannolikt stod klart efter en vecka. I dag finns det inte på kartan. Men låt oss ändå anta att det sker. Innebär det ett slut på kriget som sådant? Kan vi någonstans i historien hitta om så bara ett enda exempel på en expansionistisk diktatur – en som ägnar sig åt erövringar – som slutat kriga efter en framgång?

Kan kriget i stället avslutas genom att den ryska regimen avbryter sina planer och drar tillbaka sina styrkor? Kreml konstaterar då att man helt enkelt misslyckats och tar konsekvenserna av det?

Även här har vi historien mot oss. Men vi kan hålla det jordnära: Av vilka skäl skulle Putin göra det, givet att han har en tilltufsad men i stort stridsduglig krigsmakt? Är det för att spara ryska soldaters liv? Kan det vara för att förhindra sänkt levnadsstandard hos Rysslands befolkning? Eller är det för att komma ur internationell isolering?

Här gäller det att undvika spegeltänkande, inte tänka i termer av ”vad skulle jag ha gjort”, utan se den ryska regimen för vad den är. Den som har ögonen öppna ser då snabbt att inget av ovanstående är ett tillräckligt tungt skäl för Ryssland att avsluta kriget.

Putin investerade extremt tungt i krigsprojektet redan 24 februari 2022 och har sedan dess bara höjt insatserna. Det som räknas är resultat i förhållande till de grandiosa målen om Rysslands och Putins egen plats på världskartan och i historien, inte ekonomiskt välstånd eller människoliv. Och eftersom kriget blivit en oavhängig del av regimens essens är ett krigsslut på någon annans villkor ett hot mot dess överlevnad.

Så om det någonsin fanns en femveckorsväg till ett krigsslut, så borde den haft fokus på just detta, på att Ryssland skulle tvingas till fred. Det hade krävt ett betydligt större, snabbare och mer beslutsamt militärt stöd till Ukraina, inklusive direkt Västdeltagande i kriget. Alla EU:s sanktioner som fördelats över 19 paket över fyra år hade behövt aktiveras direkt för maximal ekonomisk och psykologisk effekt.

Den tiden är förbi, men en väg till ett krigsslut finns fortsatt. Det hänger på beslutsamhet i omvärlden och vilja till uppoffring och risktagande. De som vill tvinga Ryssland till fred behöver helt enkelt visa att Ukraina är lika viktigt för dem som det är för Putin.

Alex Voronov är tidigare politisk redaktör och Ukrainakännare. Han är författare till reportageboken Blågula kriget – om svenskarna som slåss för Ukraina.

ledare@sydsvenskan.se

© Sydsvenskan