För ungefär två år sedan steg räntorna kraftigt. Medan vi privatekonomiskt flämtade till över nya amorteringskrav, fanns det ändå något hoppfullt för den traditionellt lagda marknadsföraren: ett löfte om att galenskaperna var över och att det äntligen skulle bli ordning i klassen igen – en förhoppning om ägarperspektivets och långsiktighetens återkomst som bland annat lyftes i en tidigare krönika här i Resumé. 

Den traditionella definitionen av marknadsföring har länge varit tydlig: att skapa långsiktig och lönsam tillväxt av intäkterna. Men under 2010-talet åsidosattes detta av nollräntor och löftesrika visioner om fantastiska framtida intäkter från digitaliseringen. Det metodiska arbetet med att bygga varumärken, skapa förtroende och driva faktiska intäkter fick ge vika. Tillväxt i användarbas eller andel digitala intäkter blev plötsligt viktigare än sista raden.

Detta skapade flera märkliga situationer. E-handeln översköljdes av kapital trots pressade marginaler och mördande konkurrens. Trendiga grepp som komplexa CRM-system och influencer marketing slukade stora budgetar och ibland verkade det viktigare att framstå som modern inför investerarna än att använda kanaler med bevisad effekt. 

Men nu skulle vi alltså tillbaka till sans och reson.........

© Resumé