Under Almedalsveckan satt jag i en panel arrangerad av Reklamombudsmannen som handlade om mångfald och inkludering i reklam. Både i den diskussionen, och genom mitt engagemang som ledamot i Reklamombudsmannens opinionsnämnd, blir en sak väldigt tydlig för mig: när branschen pratar om inkludering fastnar vi nästan alltid i samma spår – kön, sexuell läggning och etnicitet.

Vi har blivit duktiga på att bocka av rätt boxar på pappret och tror att det är inkludering. Har vi med någon icke-vit? Check. Lika många kvinnor som män? Perfekt! Men har vi faktiskt blivit mer inkluderande? Kanske delvis. Kan vi luta oss tillbaka och säga att vi nu är inkluderande? Långt ifrån.

Sanningen är att de gamla fördomarna lever kvar. Det handlar om de attribut vi slentrianmässigt kopplar till klass, kroppsform och livsstil för att signalera om någon är en "bra" eller "dålig" människa.

Ta Hundstallets senaste reklamfilm. Syftet är fantastiskt: de vill lyfta fram arbetet före en adoption, som........

© Resumé