Kärt barn har många namn, tänkte mina föräldrar när de döpte mig. Trevligt, tills man står hos ett postombud och tar tid från de köande stackarna bakom sig eftersom man behöver betänketid för att kunna svara på frågan "Vad heter du?"

En lätt fråga kan tyckas, som försvåras av kraven på överensstämmelse mellan vad som står på paketet, vad jag säger och vad som står i legitimationen för att det inte ska bli märkligt och väcka viss misstanke. Att legitimera mig med bankid fungerar sällan, även om jag fyller i mitt personnummer och hemsidan hämtat mina uppgifter ur folkbokföringen när jag beställer.

Risk för krångel finns alltid där när ens namn är klurigt att stava, eller om det finns olika stavningar, eller om namnet är för långt och därför ibland automatiskt förkortas. Ett förnamn som står först men som inte är tilltalsnamn blir man alltid påmind om (och ibland förvirrad av att tilltalas som) i........

© Norran