Som barn var Bastuträsk något av en magisk plats i mitt liv. För en ung inlandsbo hade orten så många exotiska fenomen. Tänk bra - en riktig stins, med skärmmössa, flagga och allt.

Perrongen bar med sig en fläkt av den stora världen. Folk kom från främmande ställen (till exempel Kalmar) och skulle vidare till fjärran, men ändå mer kända platser (ofta Boden).

Att vi stod där på perrongen ibland berodde på att det var där vi mötte kusinerna från Västerås när de skulle hälsa på. Vi bilade oftast när vi skulle till dem, men de tog gärna tåget.

En gång när vi lämnade kusinerna fick jag en gruvlig inblick i vuxenlivet. Vi var på plats i tid och våra släktingar klev ombord. Stinsen vinkade till avgång och den där lustiga trucken som verkade köras på gasol var på väg mot stationshuset. 

Då kom en kille, kanske i 25-års ålder rusande. Han höll på att springa rakt in i trucken, men väjde och rusade sedan mot tåget. Det hade börjat rulla, men en kompis ombord öppnade dörren till vagnen för att killen skulle kunna hoppa in. 

Det blev riktigt hetsigt. Stinsen skrek och visslade. Kompisen hejade på och den sena killen hann nästan ombord. Men bara nästan. Tåget hade fått för hög fart och han blev stående på perrongen. Som det barn jag var fyllde scenen mig med fasa.

– Han missade tåget. Vad ska han nu göra, frågade jag mamma.

– Det vet jag faktiskt inte. Han får kanske stanna hemma, svarade hon.

Jag insåg alltså att det är så det kan gå. Missar man tåget får man stanna hemma.

Ja minnet är naivt och vardagligt. Men den krassa verkligheten drabbar nu Bastuträsk, Västerbotten och hela norra Sverige. Vi får stanna hemma oftare.

Jag får ofta förklara för sörländska bekanta att man inte kan ta tåget till Skellefteå. Vi har ett spår, men det går inga tåg. Det där har ju varit nästan sant. Det går tåg till kommunen – men inte in till stan. Och det kommer det fortfarande göra, men bara alldeles mitt i natten. 

Trafikverket har upphandlat nya tågvagnar som gör att det kan bli mer trafik från 2030 och något år senare bör Norrbotniabanan stå klar. Det blir alltså en slags tågpaus till och från norra Sverige under minst fyra år.

Det finns flera uppenbara problem med detta. Bristen på miljövänliga alternativ för resande. Svårigheten att resa långt till andra platser än Arlanda, och beredskapsrisken som följer av att ett resealternativ försvinner. 

Men det största problemet är att utvecklingen befäster bilden av att rikspolitiken inte utvecklar norra Sverige för människor. Den som tänker på att människor ska bo, utvecklas och ha utbyte med andra i norr kan inte samtidigt tänka att man kan göra en paus på några år. 

Nu finns det säkert de som vill lägga hela skulden på Tidölaget. Den nuvarande regeringen har inte varit bra på att driva politik för norra Sverige. Och jag säger – javisst klaga gärna på dem. Andreas Carlsson (Kd) är ansvarig minister. Han kan gott få kritik för detta.  

Men den dåliga standarden på nattågen beror på många regeringars bristande engagemang. Nu klagar S och Mp över att regeringen inte räddar nattågen. Men ointresset har varit stort när de själva suttit vid makten.

Detta är ännu ett exempel på att vi behöver företrädare i riksdagen som tydligare försvarar ett norrländskt perspektiv.  Åsa Karlsson (S) är Skellefteåbo och sitter i riksdagens trafikutskott. Edward Riedl (M) är Umeåbo och ordförande i riksdagens finansutskott. Båda har tillräckligt höga poster för att kunna påverka i en fråga av detta slag. 

Men tågen slutar gå och vi får stanna hemma. Det ger inte ett bra betyg för deras insatser.  

© Norran