Som barn var Bastuträsk något av en magisk plats i mitt liv. För en ung inlandsbo hade orten så många exotiska fenomen. Tänk bra - en riktig stins, med skärmmössa, flagga och allt.

Perrongen bar med sig en fläkt av den stora världen. Folk kom från främmande ställen (till exempel Kalmar) och skulle vidare till fjärran, men ändå mer kända platser (ofta Boden).

Att vi stod där på perrongen ibland berodde på att det var där vi mötte kusinerna från Västerås när de skulle hälsa på. Vi bilade oftast när vi skulle till dem, men de tog gärna tåget.

En gång när vi lämnade kusinerna fick jag en gruvlig inblick i vuxenlivet. Vi var på plats i tid och våra släktingar klev ombord. Stinsen vinkade till avgång och den där lustiga trucken som verkade köras på gasol var på väg mot stationshuset. 

Då kom en kille, kanske i 25-års ålder rusande. Han höll på att springa rakt in i trucken, men........

© Norran