Jag tillbringade delar av min avhandlingstid i ett litet samhälle där jag följde tonårskillar som gjorde motstånd mot utbildning och ofta beskrevs som klimatskeptiska eller ointresserade av miljöfrågor. Ganska snart stod det klart att de inte saknade kunskap om växthuseffekten. De var inte okunniga eller oförmögna att förstå forskning. Tvärtom var ungdomarna intelligenta och kreativa. Samtidigt såg jag hur motståndet ibland begränsade dem, både i deras skolframgångar och i möjligheten att engagera sig seriöst i vår tids största framtidsfrågor.

En dag gick jag runt i samhället med Säkerts! (Annika Norlin) låt Arktiska Oceanien i hörlurarna: "Dricker kaffe på en frusen is. Knaket under skotern och solen som står helt högt". Jag såg landskapet hon sjöng om framför mig: skogen, sjön och vägarna där ungdomarna berättat att de körde skoter och EPA-traktor. Då slog det mig att låten egentligen handlar om en framtid där allt detta riskerar att försvinna.

Som Annika Norlin sedan sjunger i låten: "Om det här inte finns kvar så vet jag inte vad jag gör, paniken slog mig i det klara ljuset…Tror lättare att trycka bort i vardagsbruset… Fast allt försvinner, jag går runt och häller vattenglas… När allt redan brinner…”

I många fall kanske ungdomarnas motstånd, ointresse och förnekande var helt naturliga reaktioner för att försvara allt det som betydde något och som låg dem nära. Knaket under skotern, kaffet och........

© NA