Mitt i natten väcks vi av ett vinande, annorlunda ljud. Det liksom sjunger i tältduken och något i oss signalerar omedelbart fara. Men vi kan inte tolka det vi hör: är det fientliga flygplan eller en sandstorm, så kallad habob? Sekunderna senare är vi insvepta i en sand-dimma, och under ett öronbedövande dån tråcklar de där små sandkornen sig in i allt. I munnen, i näsan, i kläderna, i väskan. Överallt. 

I ”katastrofbranschen” finns ett uttryck som man ofta säger till varandra ute på insatser: stay safe. Det uttrycket betyder att personen ska iaktta försiktighet och inte utsätta sig för onödiga faror. Det är ett sätt att säga ”kom hem igen” och ”du är en av oss, och vi är med dig”. Hälsningen stay safe är något fint att skicka med en modig människa som ger sig iväg till platser som alla andra vill lämna, ofta av goda skäl. 

Länge förknippade jag begreppet stay safe med internationella insatser i kriser, krig och katastrofer. Nuförtiden tänker jag på det nästan varje dag, även i mitt vardagliga arbete.

För några månader hände det som inte får hända. En ambulanspersonal dödades i tjänsten. En tragisk händelse som aldrig kan accepteras, och som lämnat stora avtryck.

Länge förknippade jag begreppet stay safe med internationella insatser i kriser, krig och katastrofer.

Länge förknippade jag begreppet stay safe med internationella insatser i kriser, krig och katastrofer.

Som ambulanspersonal möter vi ofta människor på deras hittills värsta dag i livet. Man konfronteras med liv och död, samhällets misär och allt däremellan. Jag och mina kollegor möter människor som är påtända av narkotika, lider av svår mental ohälsa eller är arga på samhället i stort. Ambulanssjukvården hör till det yttersta skyddsnätet i samhället. Det är både väldigt svårt och väldigt fint att vara en del av det. 

Vid Örebro universitet forskar vi om hot och våld inom ambulanssjukvården, men också om sjuksköterskors incitament att vårda även i situationer som kan innebära risker för dem själva. Det kan vara inom intensivvården under en pandemi, eller som ambulanspersonal vid omfattande bränder, tågolyckor och terrordåd. 

I forskningsstudier har vi kunnat se att i relation till antalet ambulansuppdrag som utförs är risken för att drabbas av allvarligt hot eller våld liten. Men när det sker får det stora konsekvenser som drabbar inte bara den ambulanspersonal som är direkt involverad utan även samhället i stort. Hotet och våldet kan göra att någon annan faktiskt inte får vård. 

I ett annat projekt ser vi att sjuksköterskors vilja att vårda med risk för sitt eget liv, som i pandemier, är stor om sjuksköterskorna får rätt förutsättningar. Men om man upplever att man tas för given, eller om man inte får stöd från arbetsgivaren, upphör viljan och tåligheten i ens gärning. 

Forskningen flätar samman begrepp som risk, plikt, villighet och altruism – viljan att göra gott utan att kräva något tillbaka. På något sätt hör de ihop med de mest grundläggande drivkrafterna för att välja ett yrke där man finns för andras bästa. Vi ser också i studier att just viljan att finnas för andra, ger styrka tillbaka som bär även i hotfulla och svåra situationer. 

Forskningen flätar samman begrepp som risk, plikt, villighet och altruism – viljan att göra gott utan att kräva något tillbaka.

Forskningen flätar samman begrepp som risk, plikt, villighet och altruism – viljan att göra gott utan att kräva något tillbaka.

Idag vet jag att en gängkriminell som just blivit skjuten i magen inte säger just det till larmoperatören på 112. För då vet man att jag som ambulanspersonal kommer att stanna på en så kallad brytpunkt, och vänta på polisen. Istället säger man att någon fått ”ont i bröstet” eller ”har ont i magen”. Det innebär för mig som ambulanspersonal att jag behöver vara medveten om säkerhetsaspekterna i vartenda larm. 

Sjukvårdspersonalen själva lyfter sällan de juridiska perspektiven som att respektera humanitär rätt eller de skyddssymboler som finns, till exempel det röda korset. Ändå är det viktiga perspektiv när vi talar om spelreglerna i kriser och katastrofer. När internationell rätt inte längre respekteras får vi problem i samhället.

Om sjukvården inte längre finns för alla som behöver den urholkas tryggheten. Därför är det lika viktigt idag, som för hundratals år sedan när Röda kors-rörelsen bildades, att utbilda och påminna om att det finns regler även i krig.  Att hjälpa andra, i de värsta av de värsta situationer, ska inte innebära att man riskerar sitt eget liv. För vem kommer då att vilja göra det i framtiden? 

Tillbaka till tältet i Darfur, Sudan. Den gången var det inget bombplan. Det var en sandstorm som jag aldrig glömmer. Helt ofarlig var den inte heller.  För oss som möter risker i yrket är det skönt att veta att det finns kollegor som har min rygg. Och jag deras. 

► Från: Karlskoga, men bor i Örebro.

► Intressen: Bada och åka båt.

► Kuriosa: Har druckit te med kungen.

I samarbete med Örebro universitet publicerar NA varje vecka vetenskapskrönikor inom varierande forskningsområden.

© NA