Det tar fyrtio minuter för färjan från Göteborg till Fredrikshamn att lämna Sveriges inre vatten. Ytterligare omkring en timme senare lämnar den svenskt territorialhav. Kattegatt ser öppet och fredligt ut. Ändå är det just här, i våra vatten, som Irankriget kan lämna spår.

Konflikten visar att makten över havet inte bara tillhör den som har störst flotta, utan att billiga drönare och robotar räcker för att göra en farled alltför riskabel för handelsfartyg. Det är en utveckling som skiftar maktbalansen från sjömakter till kuststater.

Den internationella havsrätten bygger förvisso på idén att kuststatens rätt minskar ju längre från land man kommer. I delar av Kattegatt råder därför fri sjöfart, medan trängre sund som Hormuz och Öresund omfattas av särskilda regler som skyddar fartygens rätt att passera.

Men rättsprinciperna är på väg att förlora sin kraft. Under den senaste veckan har fredsavtalet mellan USA och Iran brutits flera gånger. Historien upprepar sig. Iran stänger Hormuzsundet, samtidigt som den amerikanske presidenten föreslår att avgifter ska tas ut för att fartyg ska få passera – en ordning som skulle strida mot havsrätten och vara blott den senaste överträdelsen av folkrätten från en stormakt som en gång bidrog till att upprätthålla den internationella ordningen.

Ramarna förflyttas i rasande takt, och ska man vara ärlig så började det långt tidigare, med den ryska skuggflottan som fraktade olja i fallfärdiga fartyg och hade skepp under kinesisk flagg som saboterade undervattenskablar.........

© Göteborgs-Posten