Poeten, författaren och essäisten Henrik Karlsson och hans fru flyttade till Bormholm 2020 för att kunna hemskola sina barn. Det är ju förbjudet i Sverige men tillåtet i Danmark.

I danska Weekendavisen intervjuas Karlsson om familjens val och hans egen syn på utbildning. Hans resonemang tänder en sån där blixtbelysning som gör att man återigen slås av hur absurt det hela är, det institutionaliserade arrangemanget kring barns uppväxt: Från och med 1,5 års ålder tillbringar så gott som alla barn åtta till tio timmar i grupper med 20 till 30 jämnåriga barn, vallade och vägledda av pedagoger och lärare.

Tillsammans med sina jämnåriga ska de lära sig i princip samma saker i ungefär samma takt. Vi sjunger individens lov samtidigt som vårt utbildningssystem utgår från att alla individer har samma kapacitet och förutsättningar. Så besynnerligt.

Men skolan är så självklar i vårt kollektiva medvetande, en grundbult i vårt demokratiska samhällsbygge, att ingen ifrågasätter dess vara som institution och obligatorisk vistelseplats.

Är det då det bästa stället att lära sig matematik och engelska, fysik och historia på? För många, ja, men när man talar med föräldrar från andra länder som hemskolar sina barn får man alltid höra att det går väldigt fort att uppnå målen; sedan kan barnen fördjupa sig i det som intresserar dem – eller bara ha mer tid att leka.

Barnen som hemskolas blir av naturliga skäl mer självständiga. De slipper den ständiga oron över det sociala samspelet som nästan alltid resulterar i en hierarki de måste förhålla sig till. Många får........

© Göteborgs-Posten