Det måste jag väl vara?

Alltså en person som är en hänsynslös lycksökare och med alla medel vill göra karriär samt uppnå social och ekonomisk framgång. Ordet är enligt Svenska Akademiens ordbok nedsättande men känns mer träffande och förekommande än negativ “i dessa tider”.

Såklart klingar det där med hänsynslös inte bra och det har jag förhoppningsvis lyckats undvika under mina fjorton år på denna karriärbana som började med en journalistutbildning på Södra Vätterbygdens Folkhögskola i Jönköping. Som jag i och för sig inte riktigt klarade - men det tar vi en annan gång.

Det finns tecken lite överallt på att jag är en streber. Bor i Vaxholm i Stockholms skärgård, jobbar hela tiden och försöker hitta sätt att investera mitt företags pengar utan att egentligen förstå varför det skulle vara bra. Kanske är det andra strebers som sagt det till mig.

Redan i flickrummet lekte jag någon annan än den jag var. När vi skulle renovera mitt rum bad jag om medaljongtapet och mörkt trägolv med höga, vita golvlister. Som om det var någon slags lyxig sekelskifteslägenhet i Vasa- eller Linnéstaden när det egentligen var en gul tegelvilla från 70-talet.

En gul tegelvilla från 70-talet är ju bra men försök säga det till en 17-årig streber vars största dröm är att ha en........

© Göteborgs-Posten