Ratko Mladić verkar vara döende efter en stroke som drabbade honom tidigare i april. Mladić är nu 84 år och hans advokater säger att han befinner sig i ett tillstånd av “avancerad, irreversibel medicinsk försämring”. Mladićs försvarare har begärt att han tillfälligt eller permanent ska få föras till Serbien av humanitära skäl för vård eller vård i livets slutskede.

Han avtjänar livstidsfängelse för folkmord, krigsbrott och brott mot mänskligheten under Bosnienkriget, inklusive Srebrenica och belägringen av Sarajevo. FN-domstolen i Haag har beordrat en oberoende medicinsk utvärdering, som ska avgöra hur allvarligt sjuk han är och om vården i fängelset är tillräcklig.

I samma material säger han att ”befrielsen av Srebrenica” är en hämnd för hur ottomanerna slaktade ner serber under ett uppror 1804.

I samma material säger han att ”befrielsen av Srebrenica” är en hämnd för hur ottomanerna slaktade ner serber under ett uppror 1804.

Första gången jag hörde talas om Ratko Mladić var sommaren 1991. En nära familjemedlem gjorde militärtjänst i den jugoslaviska folkarmén och var placerad i den kroatiska staden Knin när han berättade för resten av familjen att han fått en ny överordnad.

Såsom jag minns beskrevs Mladić som en typisk officer i den jugoslaviska armén. Hård, tyst och lojal. Men i samband med hans ankomst noterade familjemedlemmen också att de typiska Titoporträtten som satt på varje vägg i de offentliga institutionerna började bytas ut mot bilder på Slobodan Milošević och de serbiska fascisternas Četnikledare från andra världskriget, Draža Mihajlović. Ett paradigmskifte med andra ord.

Vi hade besökt vår familjemedlem i Knin under hösten 1990 och redan då upplevde vi ett obehag när vi mötte de kroatienserbiska barrikader som sattes upp på vägar, som ett sätt att fysiskt försöka bryta sig ut ur Kroatien. På vägen tillbaka till Bosnien köpte vi en ny videospelare (Sharp), min pappa mutade en polisofficer för fortkörning och jag var överlycklig, för videon och den feta wienerschnitzeln vi hade inmundigat på vägen hem.

Några månader senare bröt kriget ut i Kroatien, den jugoslaviska armén blev till den serbiska och Ratko Mladićs namn skulle de närmsta åren bli globalt känt. Vi lämnade vår videospelare när vi tvingades fly........

© Göteborgs-Posten