Vid utdelningen av ”Prix Philippe Sollers” i slutet av november på Café Beaubourg i Paris, träffade jag författaren, lingvisten och psykoanalytikern Julia Kristeva.

I samband med prisutdelningen (priset tilldelades Cécile Guilberts roman, ”Feux Sacrés”) uppkom flera angelägna samtal. Vi, Julia Kristeva, juryns ordförande Philippe Forest och jag själv diskuterade ingående de humanistiska värdenas betydelse för vår tid.

Jag upplevde att vi alla tre var skakade och upprörda över samtidens transformeringar.

Kristeva betonade hur viktigt det i dag är att försvara den kulturella gemenskap som utgör grunden för ett fredligt Europa. Den utgör ett försvar av skrivandet, läsandet och det trovärdiga tänkandet.

Hon lyfte fram betydelsen av att göra motstånd i det tidevarv som präglas av vad Kristeva kallade Trumpism, intolerans, ekonomism och biologism. Den litterära festen blev till en motståndshandling.

Det finns en gradskillnad mellan olika människor och inte en artskillnad

Det finns en gradskillnad mellan olika människor och inte en artskillnad

Det handlar om att återvinna ett förhållningssätt till livet och till våra medmänniskor. Det handlar om ett försvar av den sårbara människan som försöker ta ansvar för en framtid som överskrider hennes livslängd. Det handlar om att återfinna värderingar som respekterar människans värdighet, som skyddar rättsstaten, som förstår värdet av att värna om individens frihet och att människor inte diskrimineras på grund av kön, ras, religion eller sexuell läggning.

Det handlar om att det finns någonting större än oss själva; att Europa – från syd till norr, från öster till väster – omdömesgillt måste ta hand om dem som lever och verkar här. Det handlar om att bli trovärdig; att förstå att det vi säger, skriver och gör är vi ansvariga för.

Det finns en gradskillnad mellan olika människor och inte en artskillnad. Skillnaden är själva förutsättningen för mänskligt liv och är till sitt väsen berikande; att ta olikheten på allvar är också att möjliggöra dess inneboende livskraft.

Det handlar inte om vi och dom; det handlar om den gemensamma framtiden

Det handlar inte om vi och dom; det handlar om den gemensamma framtiden

Bakom bilden och under ytan finns det någonting att upptäcka. Giovanni Pico della Mirandola citerar i ”Talet om människans värdighet”, Renässansens manifest, som formulerades första gången 1486, kaldéernas talesätt:

”Människan är en varelse med en skiftande, mångsidig och obeständig natur”.

Gunnar Ekelöf skriver i ”Färjesång” från 1941, när han frågar sig hur vi kan nå gemenskap;

Fly den övre och yttre vägen:

Det som är boskap i andra är boskap också i dig.

Gå den undre och inre vägen:

Det som är botten i dig är botten också i andra.

Vi måste flytta fram våra positioner; vi måste anstränga oss för att förstå den andre.

Det handlar inte om vi och dom; det handlar om den gemensamma framtiden; om vårt öde. Vi har en historia som innehåller såväl förstörelse som uppbyggliga moment; i det mörker vi befinner oss i måste vi ta stöd i det som gjort det möjligt att upprätta och bevara vår värdighet.

Kristeva känner väl till livets våldsamma och tragiska sida

Kristeva känner väl till livets våldsamma och tragiska sida

Det är hög tid att återerövra motståndets estetik, för att använda den framstående dramatikern Peter Weiss uttryck för sin romantrilogi; i den framhävs konstens frigörande potential i en nödvändig politisk kamp.

Kristeva, som väl känner till livets våldsamma och tragiska sida, lyfter fram att det finns ett Europa som det går att ta stöd i.

Hon, som är uppväxt i Bulgarien och kom som stipendiat till Paris 1965 är formad av den intellektuella rikedom som finns inskriven i ett demokratiskt Europa.

Det projektet kräver ett engagemang för rättvisa, ett uppriktigt förhållande till en strävan efter sanning, ett säkerställande av människan som språklig varelse, en förståelse av människans utsatthet, ett accepterande av hennes ofullständighet, en skyldighet att värna om framtiden; en medvetenhet om att världens framtid överskrider den enskilda människans existens.

Ämnen i den här artikeln

Senaste nytt - Kommentar

Joanna Górecka: De kristna glutenallergikernas bittra tårar

Dante Löfmarck: Därför är poeterna i dansk alternativhöger så bittra

David Brax: De borde ha tagit upp Palestinautställningen

Emanuel Karlsten: Vad håller regeringen på med?

© Göteborgs-Posten