Staffan Westerberg är död. Hur ska det nu gå för fantasin?

Den fanns i allt denne skådespelare, regissör och författare gjorde. Och den värmande humorn, även när smärtan var svår.

Från barndomen i Luleå förföljde honom sorgen och skuggan efter den döda storebrodern, som omkom i en olycka endast nio år gammal. Modern hämtade sig aldrig, men lille Staffan fann i leken och fantasin en utväg. Han iscensatte egna världar. Det var så han upptäckte teatern. Han byggde dockor och dekorer, ljussatte med hjälp av ficklampor och spelade själv i sina pjäser.

Via Stockholm kom han till Östgötateaterns elevskola och utvecklade tidigt även sin regitalang. Han engagerades snart till de stora scenerna, som Dramaten och många stadsteatrar. Sinnet för dockspel följde med. Jag minns gärna hans fascinerande uppsättning ”Det växande........

© Göteborgs-Posten