Alla pizzerior, napolitanska syltor och toscanska lyxrestauranger till trots – vågar man ändå påstå att det italienska köket inte existerar? Ja, i alla fall enligt en debattbok med just den titeln.

Det var Alessandro, som hade samtalslektioner med oss om italiensk kultur på språkkursen i sicilianska Cefalù, som ledde in mig i dessa kätterska banor. Han älskar sin hembygd men är också en provokatör som gärna utmanar omvärldens bild av Il bel paese. Flera gånger hänvisade han till ”La cucina italiana non esiste” med undertiteln ”Lögner och falska myter om produkter och så kallade typiska rätter” av Alberto Grandi och Daniele Soffiati, som även driver en blogg med liknande innehåll.

Jag lyckades beställa skriften i den lokala bokhandeln av en påtagligt road expedit, men jag mäktade inte utröna om det var bokens titel eller mitt tafatta tungomål som fick henne att le så förstulet.

Tillbaka på skolan visade jag stolt vad jag köpt för vår egentlige språklärare – hårdrockaren Davide som trots begynnande flint kan kamma ner ett tunt hårsvall på ryggen, en mångsysslande traditionalist som ömt vårdar den lilla stadens biograf från förra seklets början.

Sydeuropas matkultur – genuin eller påhittad – har helt enkelt en oemotståndlig lockelse.

Sydeuropas matkultur – genuin eller påhittad – har helt enkelt en oemotståndlig lockelse.

Davide var måttligt road av min bok, och hans dom utan nåd:

– Ta ut den ur klassrummet!

Nåväl. Jag har stavat mig igenom skriften, som förvisso inte kan mäta sig med Galileo Galileis........

© Göteborgs-Posten