Till en början idkade vi byteshandel. Skulle man köpa en häst fick man betala med två och en halv ko. Man fick slakta en hel ko och dela på den, men då var den inte längre lika mycket värd som en levande ko. Beroende på problemen med levande och döda kor gick man över till flätade korgar. En ko var värd tvåhundra flätade korgar.

Men även det var en smula opraktiskt så man uppfann pengarna. (I Kina och Turkiet på 600-talet före Kristus.) Om man köpte en häst fick man betala med femtiofem riksdaler silvermynt, som var värda sin vikt i silver. Och daler silvermynt fanns även som kopparmynt (!) och var värda sin vikt i koppar. Det kunde bli tungt. 10 daler silvermynt i koppar vägde 19,7 kilo. Otympligt.

När Sverige införde en guldmyntfot betydde det att man kunde växla in sina kronor och ören mot guld hos Riksbanken. Men det systemet avskaffades 1931. Sedan dess har alltså pengar egentligen inte varit värda någonting. De funkar ändå. Det är någon slags överenskommelse vi har.

Och ingen ser numera till några pengar. Alla betalar med kort och/eller mobilen.

Att pengar har kommit ur bruk oroar Riksbanken. Kraschar nätet så kan vi inte betala för oss och svälter ihjäl. Rekommendationen är att ha några tusen i kontanter i mindre valörer om någonting elakartat skulle hända. Tar man ut tusen kronor från Bankomaten får man ut två femhundringar. Sedan får man köpa något billigt kontant med en femhundring för att få hundralappar.........

© Göteborgs-Posten