Röstbrevlådan, alltid i gång.

– Hej, Siv Carlsson här. Jag är ordförande i Kulturminnesföreningen Warfvet Kusten och jag läste precis i GP om Hållö fyr, Evert Taube och alla släktingar på ön. Nu har vi spännande grejer på Taubehuset på Everts födelsedag 12 mars. Ni kanske vill komma över och titta?

Taubehuset! Det blir 9:ans spårvagn direkt till Chapmans Torg, fem minuter sen bort till Taubehuset på Taubegatan. Där står det gula 1700-talshuset i förnäm avskildhet uppe på Majnabbeberget mellan brusande trafikleder.

Att Taubehuset ens finns kvar är förstås ganska fantastiskt, krokar tag i den stora berättelsen om ikoniska byggnader som räddats till en ny plats. Kyrkflytten i Kiruna när den 40 meter breda kyrkan flyttades fem kilometer är såklart en världssensation.

I England är folk stolta över räddningen av fyren Belle Toute på Beachy Head, Sussex. Klippan är Englands högsta med sina 162 meter och nu hade havet gröpt ur basen på sandstensklippan. Den 800 ton tunga fyren höll på att tippa över, dråsa ner i havet, räddades av hydraulik, domkrafter, rullskridskor. Ett vackert arbete på Beachy Head såklart.

Men för en del göteborgare är ju ändå flytten av det 27 meter långa Taubehuset något alldeles extra.

Huset byggdes redan 1796 nere vid kajen som ”contoirs – och bostadshus” i två våningar för Skeppsvarfvet Kusten. 1875 köper Rederi AB Örnen varvet, huset blir disponentbostad och i slutet av 1800-talet löser staden in Kustens Varv. Nu kan huset hyras ut och 1906 flyttar överlots C. G. Taube in med sin stora familj.

Den 18 april 1950, klockan kvart i tio, vaknar Evert Taube upp i sin kammare på Taubehuset. Det knastrar hemtrevligt i kakelugnen av björkveden, allt är perfekt. Det här är en poet i toppform. Utsövd, hungrig på att berätta en historia som skulle glädja honom själv och alla läsare. Så låter det i boken ”Många hundra gröna mil” och när poeten spanar ut genom fönstret ser han Vinga fyr:

Över tegeltaken på Kustens Varv – jag befinner mig nämligen i den gamla disponentbostaden på detta varv – kan jag se Vinga längst ute i Kattegatt, där jag hade mitt första barndomshem. Jag bodde där till mitt fjortonde år. Sen flyttade jag hit. Jag ser nu att Vinga höjer sig över horisonten som en mås sedd framifrån när den nalkas på utsträckta vingar. Mellan vingarnas fästen reser sig fyren och båken. En pelare och en pyramid. Från dessa båda sjömärken härleder sig, sedan jag var tre år gammal, min grunduppfattning av allvar, kraft och ståtlighet.

Men för en del göteborgare är ju ändå flytten av det 27 meter långa Taubehuset något alldeles extra.

Men för en del göteborgare är ju ändå flytten av det 27 meter långa Taubehuset något alldeles extra.

Huset låg på gamla syllar från riggen till Ostindiefarare, märkt av tiden. Det låg i vägen, bara en kofot bort från rivning. Två gånger räddade Evert Taube sitt barndomshem och i januari 1967 hade huset flyttats hundra meter upp på Majnabbeberget i en avancerad rälstransport.

Siv Carlsson är arkitekt med byggnadsvård som specialitet. Hon var med i styrelsen för Kulturminnesföreningen och är nu sedan fem år ordförande i föreningen, ett naturligt steg.

– Vi försöker få ekonomin i balans, vi har tre lägenheter och två lokaler i Taubehuset som vi kan hyra ut. Huset är byggnadsminne och vi får hjälp av Länsstyrelsen med det utvändiga. Vi arbetar hårt för att nå ut till yngre människor, föra Taubearvet vidare med det här huset som motor i berättelsen.

Taubehuset på Majnabbeberget är en bortglömd stjärna bland de göteborgska kulturhusen. Det är synd. Minnet av Taube sitter i väggarna. Jag ser skrivbordet han använde när han skrev ”Många hundra gröna mil”. Den låga kakelugnen, lutan på väggen, syster Karin Parrows lysande blomstermålning, alla bilderna som formar Evert Taubes långa karriär.

Och idag på Taubedagen 12 mars, en liten Båtmässa på andra våningen. Siv Carlsson förklarar hur det gick till.

– Det var Frille Kalb som kom med själva idén. Kan vi inte ha en liten Båtmässa här i huset? Frille är gift med Julia, Evert Taubes systerdotter och bor i huset sen länge. Så fick vi kontakt med modellbåtssektionen i Västkustens Träbåtsförening och nu står båtarna här, det är härligt.

Det är ett femtontal sköna modeller av bohuslänska båtar i lokalen. Här finns galeas, julle, kåg, kutter, jakt, trålare, koster. Och en Oselvar, en norsk trebording. Jag tror Evert Taube hade gillat allihop, kanske haft ett speciellt gott öga till kostern ”Zaima” som påminner en hel del om ”Ellinor”. Berömda ”Ellinor” som Taube seglade från Baggenstäket till Kostersundet tillsammans med lillebror Gösta och konstnären Kurt Jungstedt, allt skildrat i ”På Kryss med Ellinor” som fortfarande tål att läsas.

Båten köpte han för några hundringar av en skeppare och priset för utrustningen med bottenmålning, rigg och lite annat var helt överkomligt. Evert Taube var fenomenalt påhittig när det gällde kapital till sina båtaffärer. Han spanade in gamla ”Tärnan” från Gullholmen, som sedan blev ”Monsunen” efter stor reparation hos Gösta Johansson, Kungsviken. Båten köpte han ” för 450 cash” efter en blixtsnabb artikel till Göteborgs Handels-& Sjöfarts-Tidning.

– Men den följde ett handbrev till Professor Torgny Segerstedt om nödvändigheten att köpa båten. Segerstedt telegraferade pengarna. Båten var min.

Att hedra Evert Taube med linjesköna båtar är förstås perfekt. Han slutade tydligen aldrig att läsa båtannonserna, inte ens mot slutet på Saltsjöbadens sjukhus. Och så här sa hustrun Astri vid något tillfälle:

– Ja, någon hästkarl var han ju inte. Men segla, det kunde han!

Missa inget från GP Världens gång!

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

Här möts dikt och verklighet (och ett och annat spöke)

Ämnen i den här artikeln

Senaste nytt - Världens gång

Dan Sjögren: Det tog många år att hitta Göteborgs perfekta ros

Kristian Wedel: Det är tur för Ukraina att de slipper de italienska spårvagnarna

Jonas Slättung: På Briljantgatan lärde jag mig att det är de gapigaste killarna som slåss

Kristian Wedel: Varför bytte Poseidon namn?

© Göteborgs-Posten