Jag vet ingenting om Horace Engdahl. Jag vet ingenting om vad som hände bakom de lyckta ekdörrarna under bråket inom Svenska Akademien för snart tio år sedan. Det gör ingen annan heller utöver de aderton. Vilken tur att jag inte är ett barn och därmed kan skilja på verk och person ifall det skulle vara nödvändigt. Horace skrev nämligen något av det finaste jag någonsin läst om Göteborg. I boken "Op. 101" beskriver han utsikten över Vasaparken så här:

"Jag letar efter ord och det jag till slut mumlar för mig själv är någonting i stil med ”Ah, Europa!”"

”Ah, Europa” har blivit mitt mantra varje gång min lokalpatriotism svajar.

Vilket den gör ibland. Jag bor ju hellre här än i Vedhall eller Lilla Edet men vet inte om det beror på att affären är öppen till 23 och att det inte luktar koskit snarare än någon slags förbehållslös kärlek till Göteborg.

Vad värre är att jag tror jag älskar Stockholm. Dom säger att folk är skitviktiga och snorkiga där. Det har jag aldrig märkt. Eller så är jag också skitviktig och snorkig vilket förklarar saken. Jag jobbar ju också med media,........

© Göteborgs-Posten