Länge tänkte jag samma sak varje gång det var dags att kliva ombord på de gula bilfärjorna till och från Hönö: jag kommer aldrig slippa de här flytande pissoarerna.

Som alla smarta och även djupt osäkra människor ville jag under min ungdom desperat bort från min hemkommun. Varje gång jag tog färjan bort från ön in mot Göteborg hoppades jag att det skulle vara den sista gången.

Tji fick jag. Än idag åker jag med dem minst en gång i månaden. Jag träffade en tjej som visserligen härstammar från Kungsladugård men bor på en av nordöarna på somrarna. Precis när jag trodde jag var ute drar de in mig igen, som Michael Corleone sa.

Det där med ”flytande pissoarer” stämmer för övrigt inte längre. Färjorna är riktigt propra numera. 2026 hänger det inga snusar i taket som lokala ligister kastat upp med sådan kraft att de fastnat. Ingen skriver ekivoka budskap med tuschpenna om olika lokala profiler på väggarna. Jag undrar fortfarande vad som föranledde någon att med prydlig handstil klottra ”färjegobbejävel” för 35........

© Göteborgs-Posten