I veckan publicerade vi på GP Kultur en intervju med artisten Olof Dreijer, uppvuxen i Göteborg och tidigare frontfigur i bandet The Knife.

Honom har det varit tyst om i snart ett decennium, men nu är han tillbaka med ett nytt album. Och en och annan nyvunnen insikt.

I intervjun berättar han att han medvetet hållit sig undan eftersom han delvis känt att det inte funnits något större behov av sådana som honom i musikbranschen: en vit man. Men att just den biten kanske var att gå lite långt i sin praktiska slutsats.

”I dag känner jag väldigt annorlunda”, säger han. ”Jag känner inte att jag måste bära sådana stora strukturella problem själv.”

Det är en rimlig konklusion, i synnerhet från en artist som under hela sin verksamhetstid låtit sin musik gå hand i hand med politiken. Sådana behöver vi i dag, oavsett hudfärg.

Men hade han yttrat något motsvarande under de så kallade peak woke-åren på 2010-talet kan vi förmoda att han blivit hätskt ifrågasatt.

Jo, visst, det var på många sätt en egendomlig tid – och tycks nu befinna sig i någon sorts efterhandsprövning. I september kommer till exempel Erik Helmersons bok ”Vänsterns värsta år” som, enligt förlagets beskrivning, är en skildring........

© Göteborgs-Posten