En gång åt jag lågkolhydratbröd. ”Det smakar exakt som vanligt bröd”, ljög jag för min kille. Sen grät jag. Det var bakat med något gummiaktigt i stället för vetemjöl (soja? däck?) och smakade sur fot.

Åh, vad jag ville ha en riktig macka. Men det var LCHF-året 2014 och eftersom jag var ung och hade alldeles för mycket tid lät jag mig upptas i Jason Fung-sektens kolhydratskräck, löftet att bli smal av att äta sprutgrädde och, tydligen alltså ”bröd” som smakade däck.

I strupen roterade ett surrogat som var svårt, nej, omöjligt, att svälja.

Jag var uppväxt med att man inte får slänga bröd.

Men det här var inte bröd.

Påsken är nattvardsfirandets – och därför brödets största högtid.

Påsken är nattvardsfirandets – och därför brödets största högtid.

Att jag inte fick slänga bröd berodde på kristen eller kanske polsk eller kanske polsk kristen vidskepelse: I bibeln liknar Jesus sig själv vid ett vetekorn. Vid den sista måltiden tog Jesus en bit bröd, välsignade det, bröt det och gav åt lärjungarna och sa: ”Detta är min kropp”.

Påsken är nattvardsfirandets – och därför brödets största högtid. Sedan århundraden tillbaka har kyrkan varit överens: nattvardsbröd måste innehålla en viss procent vete.

Frågan är hur mycket kan man lägga till och ta bort innan brödet slutar vara bröd och blir något annat?

För kristna glutenallergiker är kravet på vete ett dilemma. Glutenallergikernas nattvardsdrama. Förra våren publicerade Kyrkans Tidning debattartikeln ”Att avvisa oss glutenallergiker vore pastoralt oansvarigt” (13/3-25). Artikelförfattaren skriver: ”I biskop Eckerdals samtal i Makten och härligheten (en podcast från Kyrkans tidning, reds anm) betonas vikten av att det finns vete i nattvardsbrödet, och att tillhandahålla bröd gjort på stärkelse från potatis, majs eller ris, ja, det är att likna vid att döpa barn i Coca cola.”

På nätforumet Reddit berättar kristna med svår glutenallergi hur de planerar sina nattvardsbesök som andra planerar medicinering.

På nätforumet Reddit berättar kristna med svår glutenallergi hur de planerar sina nattvardsbesök som andra planerar medicinering.

I vissa kyrkor erbjuds särskilda allergioblat, bakade med minimalt vete, godkända för nattvarden. Men det gäller förstås att prästen kommer ihåg att fixa allergioblatet. En katolik med celiaki beskriver i en amerikansk kristen tidning hur hon knäböjer vid altaret. Prästen lutar sig fram och viskar: ”Jag har glömt din värd idag. Går det bra med en mycket liten bit?”

Prästen menar alltså en mycket liten bit vanligt oblat. Kvinnan som knäböjer tvekar. Den lilla biten av det välsignade vetebrödet är en dödskyss för tarmar och mage. Det gick inte bra, avslöjar skribenten. Men mer avslöjar hon inte, förutom att hon lived to tell the tale.

På nätforumet Reddit berättar kristna med svår glutenallergi hur de planerar sina nattvardsbesök som andra planerar medicinering. Egen bägare. Undvika smulor. Avstå helt, bara dricka nattvardsvinet. Men det är förstås svårt för nykteristerna med celiaki. Och så är det detta med korskontaminering.

”Jag vill inte ta emot vin ur en kalk som kontaminerats med glutensmulor genom intinktion”, skriver artikelförfattaren i den tidigare nämnda debattartikeln i Kyrkans Tidning.

Vatikanen i sin tur har förbjudit nattvardsbröd som är helt utan gluten: Brödet måste innehålla vete, om än en minimal mängd, för att ha sakramental autenticitet. Senast 2017 slog Vatikanen fast detta och stödjer sig på en tidigare instruktion från 2003 när den då varande kardinalen Joseph Ratzinger klargjorde att bröd helt utan gluten är ogiltigt. Bröd med lågt gluteninnehåll kan anses giltigt så länge det fortfarande innehåller vete.

Det väcker en fråga bortom recept och teologi. När slutar något vara vad det påstås vara, och när blir det något annat? När börjar och slutar ett ting?

Vad är egentligen brödets natur?

Inte är det däck iallafall.

Nattvard – en av de heliga sakramenten inom kristendomen, en rit till minne av Jesus sista måltid med lärljungarna. Efter inledande bön och några ord får deltagarna en bit bröd och en lite vin som en del av romersk-katolska kyrkans idé om transsubstantiation. Det förvandlas då till Kristi kropp och blod.

Intinktion – att doppa brödet i vinet

Värd – nattvardsbröd (som i att brödet är en värd för Kristi kropp)

Ämnen i den här artikeln

Senaste nytt - Kommentar

Dante Löfmarck: Därför är poeterna i dansk alternativhöger så bittra

David Brax: De borde ha tagit upp Palestinautställningen

Emanuel Karlsten: Vad håller regeringen på med?

Kristina Hultegård: Må den som är utan bristande vandel kasta första stenen

© Göteborgs-Posten