Att Göteborg är en segregerad stad är ingen hemlighet. Bilden bekräftas åter i stadens senaste kartläggning av de socioekonomiska skillnaderna (GP 29/6). Generellt har göteborgarna fått det bättre ställt ekonomiskt sedan 2024 – något som även gäller svensken i gemen. Medan åren 2022-23 innebar mindre pengar för de flesta på grund av den höga inflationen i spåren av Ukrainakriget och höjda bränslepriser – har vi nu långsamt återgått till ett normalläge där hushållen har mer pengar kvar i plånboken än året innan.

Det här har inte alltid varit normalläget. Under 1970- och 1980-talen var det inte ovanligt att inflation och skattehöjningar slukade mer pengar än hushållen fick i påslag i lönekuvertet. Höga löneökningar på pappret avspeglade sig inte i ökad köpkraft. Utvecklingen var ohållbar, gynnade spekulation och drev upp statsskulden. Det slutade i 1990-talets stålbad. Sedan dess har den genomsnittlige svensken fått det betydligt bättre ställt materiellt. En svensk medelklassfamilj i yngre medelåldern kan idag unna sig att resa utomlands eller äta på restaurang i en omfattning som var otänkbar för de flesta i deras föräldrageneration.

Men även om merparten har fått det bättre har också ojämlikheten ökat kraftigt sedan 1990-talet. Det märks kanske tydligast i storstäderna, och Göteborg är inget undantag. De mest förmögna gynnas av stigande aktiekurser och bostadspriser. De allra fattigaste halkar efter.

Det är dock viktigt att se helhetsbilden. Den vanlige arbetande........

© Göteborgs-Posten