Kärleken övervinner allt – också årstiden. Nu sitter vi till exempel här och tänker på rosor. De sover ju sedan länge i jorden. Och ändå inte. För mitt i vintern kan vi plocka upp stora fång av rosor ur minnet. Men det är en livslång historia.

"Farfar älskar röda rosor!”

Där börjar denna minnestext. Den lilla damen fyrade oväntat av en mening som innehöll sex knivskarpa R. Vissa yttranden följer oss människor genom livet och detta var lika vackert för örat som sådana blommor är för ögat.

Kärleken till just röda rosor uppstod för vår del tidigt. Vi gick ofta till Trädgårdsföreningen på den tiden och hamnade då i ett rosenparadis och så är det Gud ske lov fortfarande. Där fanns och finns stadens mesta och många av dess bästa rosor.

Vid något tillfälle såg vi då ett exemplar vi inte kunde glömma. Färgen var djupröd men i princip obeskrivlig. Det finns 30 000 olika röda nyanser, meddelade en vän som är konstnär. Det förklarar kanske en del av våra svårigheter.

Sedan tillkommer ju att just den där obeskrivliga färgen har blivit en inre historia. Då handlar det inte bara om färgsinne; själ och hjärta, dessa ofta förträngda organ, är också med på ett hörn.

I övermogen ålder har vi återvänt till Trädgårdsföreningen och går nästan dagligen dit. Väl där kan man lugnt konstatera att rosor är en folkrörelse. Jag tillhör de djupt okunniga i ämnet men just i Trädgårdsföreningen ser man kännare som sakkunnigt går i ömsint närkamp med........

© Göteborgs-Posten