Det finns två Göteborg:

En alldeles modern, riktig stad, fylld med riktiga människor som ägnar sig åt moderna obehagligheter: hybridarbete och bostadskarriär, skärmtid och arbetslöshet, social utsatthet och, på sina håll, gängbrottslighet.

Och så har vi fantasins Göteborg: ett arbetarromantiskt nöjesfält där sjuttiotalet aldrig försvann. Här sitter fortfarande hamnknegarna och dricker starköl på kinarestauranger, tjuvarna stjäl bara från de rika och tjackisen på parkbänken i Slottsskogen säger de sannaste sanningarna.

Som vi älskar denna bild. För många är det djupt trösterikt att låtsas att tiden, åtminstone i en halvstor hamnstad, pausats mitt i folkhemmets zenit. Inget besvär med stora ekonomiska klyftor. Ingen omfattande segregation. Bara goa gubbar.

Detta vet Valter Nilsson. Eller måste i alla fall ana det.

För varför är annars hans senaste två skivor klyschbingo i göteborgsromantisk namedropping? Hans låt ”Göteborg” är ett snudd........

© Göteborgs-Posten