För några år sedan, när jag fortfarande bryggde eget öl, lärde jag känna en kille från Foča på ett av forumen. Vi pratade humle och jästtemperaturer, och han var generös med råd. Han körde raftingbåt på floden Tara, en av de vackraste floderna som finns. Så när vänner i Göteborg frågade vad man borde göra i Bosnien sa jag alltid samma sak: åk till Foča, lägg en dag på Tara och fråga efter honom.

Sagt och gjort. De kom hem och kunde inte sluta prata om naturen. Men om kvällen, berättade de, hade värdarna också berättat något annat, lugnt och vänligt över maten: att Srebrenica aldrig hade hänt. Att det egentligen var serberna som mördades i enklaven. Så såg förnekelsen ut. Den hällde upp en rakija till och log.

Mina göteborska vänner tyckte om sina värdar.

Långt senare fick jag veta vem min ölkompis var. Son till en man som dömts för krigsförbrytelser. Min vän förnekar folkmordet. Han förnekar att hans far är det som en internationell domstol slagit fast att han är. Jag hade rekommenderat honom i god tro, som skeppare på floden.

Det är det jag........

© Göteborgs-Posten