Sedan början av 2000-talet har den ekonomiska utvecklingen i Västvärlden drivits av tjänstesektorn.

Teknikbolagen kunde växa tusentals procent i omsättning och marknadsvärde utan särskilt stora investeringar i egna fabriker eller andra fysiska tillgångar. Det behövdes helt enkelt inte. När bolagen hade fysisk produktion importerades förädlade råvaror och färdiga produktdelar. Serverplats kunde köpas in från utlandet.

Ett fåtal personer blev väldigt rika, men antalet anställda var inte särskilt högt. Rikedomen koncentrerades till storstadsregioner – och spåren syntes på landsbygden, där fabriker lades ned och jobb försvann.

I stora delar av Västvärlden följde en omfattande avindustrialisering. Stålverk, gruvor, råvaruförädling och tillverkning utlokaliserades till andra delar av världen, främst till Östasien.

Den här erans bolag känner alla till. Spotify byggde en musiktjänst. Meta skapade sociala medier som Facebook och köpte upp Instagram. Google skapade söktjänsten som vi alla använder. Microsoft byggde kontors- och molntjänster som företag och förvaltningar köper. Det som såldes var tjänster som vi konsumerade genom våra skärmar.

Därför försköts också tyngdpunkten på börsen: varför investera i trista industribolag när mjukvaruföretag kunde fördubbla sina värderingar på något år?

När Apple lade ned sina sista amerikanska fabriker i Elk Grove 2004 var det ett historiskt ögonblick för 1900-talets främsta industrination. USA skulle inte längre bygga........

© Göteborgs-Posten