Napolis uttåg ur Champions League väcker återigen frågor om Antonio Contes förhållande till Europaspelet. I debatten har många olika förklaringar lyfts, däribland skadorna som tynger laget. Men räcker det som förklaring?

Visst, Napolis bänk har varit tunn, belastningen på de tillgängliga spelarna extrem och möjligheterna till rotation små. Skadorna har utan tvekan förvärrat situationen. Men det räcker inte som enda förklaring. Problemen i Europa uppstod långt före januari, långt innan skadebilden blev så omfattande.

Det är också därför behovet av en djupare förklaring uppstår. Varför vill det gång på gång inte sig för Conte i Europa? Ofta talas det om att han själv inte vill ha med Europa att göra, att han avskyr att spela var tredje dag och därför redan har bestämt sig för att prioritera bort Europaspelet. Det räcker att titta på hans meriter, menar många. I flöden och kommentarsfält har frasen återkommit: "Grattis, Conte. Du klarade det. Inga fler matcher var tredje dag."

Nja. Vare sig det är på skämt eller inte pratar vi i slutändan om en uttalad vinnarskalle. Knappast någon som vill bli ihågkommen som tränaren som inte fick det att fungera i Europa.

Andra pekar på tempot. Att Conte kräver maximal intensitet i varje match, att spelarna körs hårt........

© fotbollskanalen