Efter flera dagars reflektion valde alltså Conte att stanna i Neapel. Och nej, inte för att han sveptes med i scudetto-euforin eller av de tusentals hyllningar som sköljt in på hans sociala medier. Inte heller efter firandet med 200 000 fans längs vackra lungomare. Conte är en känslomänniska, absolut, men han fattar beslut med hjärnan och sällan med hjärtat.

Enligt flera medier hade han redan meddelat sin sorti till Napolispelarna under en av scudettofesterna. En muntlig överenskommelse med Juve fanns, och på självaste titelkvällen satt italienska fotbollsjournalister och analyserade hur Conte skulle bygga om Juventus. Det var klart. Conte var redo att återvända till sin gamla dam.

Och så ändrade han sig. Varför? Två saker har vägt tyngst. För det första: den plötsliga omstruktureringen i Juventus. Sportchefen Cristiano Giuntoli hänger mycket löst, och klubben har redan värvat Damien Comolli, tidigare president i Toulouse, för att styra upp verksamheten. Missnöjet från ägarhåll är tydligt, både vad gäller resultat och hur resurser har använts. För en tränare som Conte, som alltid predikar struktur och långsiktighet, väcker det förstås tvivel.

För det andra: Napolipresidenten Aurelio De Laurentiis löften. Ett “supermercato”, med namn som Kevin De Bruyne, Jonathan David och fler därtill. Det talas om investeringar på........

© fotbollskanalen