Några tankar om fotbollsekonomi
Som alla vet är spelaravtal klubbarnas största tillgångar. Att man faktiskt äger en attraktiv spelares registrering är något som kan generera pengar till klubben på både kort och lång sikt och det som klubbar i exporterande marknader, som den svenska är, livnär sig på. Det som reglerar dessa spelaravtal är FIFA:s RSTP som jag pratat om flera gånger, samt lagen i det land som den nya klubben befinner sig i. Som ni förmodligen vet innebar Bosman-domen på 90-talet att man inte längre kunde ta betalt för en spelare vars spelaravtal redan gått ut. För att komma runt detta, och för att alltid ha en möjlighet att kunna ta betalt för en spelare som är eller kan komma att bli attraktiv för andra klubbar, vill klubbar regelbundet förnya alla sina intressanta spelares avtal, med nya, tidsbegränsade spelaravtal. På så sätt bevarar klubbarna sin tillgång, samtidigt som de säkrar möjligheten att göra en försäljning i framtiden.
Exit-Mbappé
Det är i det här systemet som spelarna kan komma att hållas som gisslan av klubbar. Vi tar exit-Mbappé i PSG som exempel. Mbappé och PSG hade 2022 ingått ett tvåårs-avtal med en option på ett tredje år som endast spelaren kunde aktivera före den 31 juli 2023. När sommaren 2023 kom konstaterade Mbappé att optionen inte skulle aktiveras. Han skulle dock fullfölja sitt spelaravtal och spela till och med säsongen 2023/2024. PSG ansåg att detta var oacceptabelt eftersom deras absolut största och dyraste spelare skulle kunna komma att lämna klubben gratis.
Det klubben behövde göra var att försöka förlänga kontraktet med spelaren på ett eller annat sätt, och det är lite här som jag tycker att det blir intressant, eftersom det blir så tydligt att en av parterna tvingas acceptera saker den inte vill beroende på vilket utgångsläge parten har. I det här fallet hade PSG världens bästa och dyraste spelare på ett utgående avtal, med en ensidig option för spelaren. Hade han aktiverat denna hade det kunnat leda till stora pengar för PSG, men av förståeliga skäl ville han vidare. Detta både för att han var redo för nya sportsliga äventyr, men även för att hans nya spelaravtal var mer lukrativt då hans nya klubb slapp betala en övergångssumma och därför kunde betala en mycket högre lön.
Förhandlingsläge och tidsperspektiv
I många andra fall hade klubbar kunnat få spelaren att förlänga genom att demonstrera sin makt gentemot spelaren genom att exempelvis sätta spelaren på bänken eller inte ens ta med spelaren på matcherna. I........
© fotbollskanalen
