Sålde hamstrar – nu ska han rädda L
Operation ”Rädda Liberalerna” inledd
Inrikespolitisk kommentator
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Uppdaterad 14.36 | Publicerad 14.09
Operation ”Rädda Liberalerna” inleddes i dag.
Utanför Stockholms Centralstation stod statsminister Ulf Kristersson och väntade, ledigt och lätt klädd i kavaj, det såg lite kallt ut i den bistra aprilvinden.
En skulle kunna tro att Simona Mohamsson visade prov på så god smak att hon kom i tid när nu hennes lilla spillra till parti får så här tjusig draghjälp, men vad vet jag, kanske hade hon goda skäl till att vara sen.
Några minuter efter elva kom så statsrådsbilen med utbildningsministern. Då kunde hon och Kristersson sätta av med fart in i tågstationen, omgivna av pressisar, statssekreterare och annat löst folk i sitt entourage.
Officiellt handlade dagens mediejippo om SAO-jobb, ett piggt initiativ av juristen Evin Cetin och gamla polischefen Carin Götblad.
Högstadielever från skolor i förorter i varierande grad av förfall får arbeta två timmar i veckan med lön, näringslivet har visat stort intresse. Numera finns till och med kollektivavtal för dessa ungdomar.
Ett av företagen som håller sig med SAO-ungdomar är SJ och bolagets vd Jonas Abrahamsson hälsade politikerna välkomna och höll ett kort anförande om samhällsansvar och rekryteringsbehov.
Resenärer på väg till Malmö och Umeå och Alingsås stannade nyfiket upp för att bevittna spektaklet, bilder togs med mobiler och två fnittriga damer med gotländskt dialekt viskade i mitt öra att det var ”så kuuuuuuul” att se statsministern på riktigt.
Vd:n fick knappt tala klart, det gällde att hinna till spår 13 innan tåget mot Göteborg avgick och på perrongen stod två ungdomar och väntade.
De hette Zlatan och Allessia och är 14 år och de berättade om sina arbeten och Kristersson ville veta om de hade kul på jobbet och Mohamsson frågade om resenärer är snälla mot dem och ungdomarna svarade artigt och blygt.
Tempot var högt och några minuter senare motades hela skocken av politiker och assistenter och män från Säpo med snäckor i öronen och reportrar och fotografer vidare till SJ:s Lounge, där förstaklassresenärer hade hoppats få vara ifred.
Nya ungdomar med SAO-jobb, vi fördes alla in i ett litet kök, trängsel, vassa knivar som skar grönsaker, det var uppenbart att livvakterna inte tyckte att situationen var optimal.
Kristersson berättade om sitt första jobb, han sålde hamstrar i en zoologisk butik i Eskilstuna, Mohamsson skar gurka, sedan gick vi alla i raskt takt förbi tiggarna och missbrukarna utanför Klarakyrkan till Akademibokhandeln invid Sergels torg.
Även här fanns kids som arbetar några timmar i veckan och en nöjd chef förklarade att den fysiska bokhandeln överlever i dessa internettider och de två politikerna fick prova på att arbeta. Spel skulle sättas upp i en bokhylla, ”Hipster rock” i fack sju.
– Regeringen har beslutat stödja SAO med 30 miljoner, berättade Kristersson när det hela var över och pressen skulle få ställa sina frågor.
30 miljoner? Kristersson förstod bara alltför väl att varken han eller journalisterna var där för den lilla summans skull.
Det här var de två partiledarnas första gemensamma framträdande, ett jippo som vi kommer att få se mer av närmare valet.
Både Moderaterna och Liberalerna har på senare tid gått ut med att de släpper in SD i regeringen, besked som inte har resulterat i lyft i opinionen.
M ligger på runt 17 procent, L är i nästan alla mätningar fortfarande nere omkring två.
Kristersson medger naturligtvis inte att han försöker rädda Liberalerna över spärren genom att synas ihop med Mohamsson.
Det gjorde han inte i den förra valrörelsen heller, då han plötsligt gav sig iväg på utflykter med Johan Pehrson, den förra ledaren för L. (Politiska reportrar berättar fortfarande med skräck i rösten om då de två herrarna spelade handboll med elever i Örebro. Skulle ”killen vid grillen” ens överleva detta).
Reportrarna fick två frågor var. Högt tempo in i kaklet. Alla insinuationer om hjälpaktioner tillbakavisades halvhjärtat.
Det sista jag hörde när jag lämnade showen var hur Kristersson för andra eller om det var tredje gången berättade om hur han en gång i världen sålde hamstrar i Eskilstuna.
