En kuslig tystnad – sen rasar tornet

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Från den 400 meter höga skyskrapan väller det ut tjock svart rök. Stora bitar av fasaden faller mot marken.

Då hörs ett knakande ljud som när en tjock gren går av. Det följs av en kuslig tystnad.

Sedan ramlar den jättelika byggnaden mot oss. Jag springer för mitt liv medan blodsmak fyller munnen.

Trots att det gått 25 år sedan den här dagen känns det som det hände i går.

När jag efter tio sekunder fortfarande inte fått någon stålbalk i huvudet vänder jag mig om. Det sista av de två tornen som utgjorde World Trade Center ramlade mer eller mindre rakt ner. Vi som stod norr om tornen har klarat oss.

Ett gigantiskt dammoln stiger mot himlen men förs av vinden bort från där jag står.

USA har blivit attackerat och amerikanerna runtom mig begriper inte varför. De är chockade och förvirrade.

Några timmar tidigare var den 11 september 2001 en helt vanlig sensommardag i New York. Jag arbetade sedan något år som Aftonbladets korrespondent i USA. Efter det osannolikt spännande presidentvalet året innan när Högsta domstolen efter en utdragen kamp avgjorde att George W Bush vunnit valet över Al Gore kändes det som inget lika dramatiskt kunde inträffa.

Jag var på väg att promenera med mina barn till förskolan som jag brukade göra de flesta mornar när telefonen ringde.

Det var Aftonbladets redaktion i Globen där tv-kanalen CNN alltid stod på som berättade att någonting flugit in i ett av World Trade Center-tornen, New Yorks högsta byggnader.

Det lät märkligt. När jag tittade ut genom fönstret såg jag en klarblå himmel. Hur kunde en pilot göra ett sånt misstag?

I stället för förskolan blev det en taxi ner mot södra Manhattan. Bäst att se med egna ögon vad hänt.

Jag plockade med mig en liten fickradio. I den rapporterade nyhetssändningarna plötsligt att ett plan flugit in i det andra tornet. På ett ögonblick skingrades alla tveksamheter. Det måste röra sig om en........

© Aftonbladet