Att införa höga skatter på rika privatpersoner, företag och företagare är för närvarande en populär idé på vänsterkanten.

Det är också en olönsam idé för de stater som genomför den och kan liknas vid det klassiska Mashmallow-experimentet som Walter Mitchel genomförde på Stanford på 1970-talet. Ett barn kunde välja mellan att äta en marshmallow direkt eller så kunde det vänta lite och få två marshmallows. Kort sagt orkade man vänta blev belöningen större.

Att barnen oftast valde en mashmallow direkt istället för två senare var möjligen att förvänta, att politiker fortfarande gör det är bekymrande.

Det finns nämligen en hel del nylig evidens på att det är en dålig idé, exempelvis från Norge. Här har man kraftigt höjt förmögenhetsskatt, utdelningsskatten (till 38%) och som grädde på moset infört en exitskatt.

Effekten har blivit att 500 – 1 000 av Norges rikaste, inklusive Kjell Inge Røkke, hittills lämnat, vilket dels eroderat den tänkta skatteökningen och dels drivit potentiellt företagande samt investeringar ut ur landet.

Den sista Sovjetstaten

Och det finns fler varnande exempel.

New York City – ”Get outta town”

Inkomstskatterna för de rikaste har i stort sett fördubblats.

111 miljarder dollar i nettoinkomst har lämnat delstaten där 1 procent av skattebetalarna står för 40 procent av........

© Affärsvärlden