Jonas Kristiansen Nøland är professor i energikonvertering vid Norges Teknisk-naturvetenskapliga universitet (NTNU).

Den 4 augusti vann statliga Vattenfall två danska havsvindsauktioner, Nordsjön Mitt och Hesselø, med kontraktspriser motsvarande 76 respektive 82 öre per kilowattimme (kWh) i 2026 års penningvärde. Priserna var lägre än många hade räknat med – och mottagandet blev närmast euforiskt.

Lina Kinning, tidigare vice vd för Green Power Sweden, skrev samma dag på LinkedIn att ”Danmark har nu satt ett tydligt pris på ny havsvind”. Kristian Jensen, vd för Green Power Denmark, beskrev utfallet som ”en stor framgång för den danska havsvindsauktionen, eftersom vi har fått in två så billiga bud”.

Brian Vad Mathiesen, professor vid Aalborgs universitet, konstaterade att Vattenfalls pris är ”förhållandevis lågt” och att betydligt mindre statligt stöd tycks behövas än befarat.

Men priserna är inte direkt jämförbara med dem vi har sett i andra länder, eftersom den danska auktionen bygger på särskilda villkor. Stödet baseras inte på den faktiska elproduktionen, utan på anläggningens beräknade möjliga produktion. Jämförelsen blir därför missvisande.

Stödmodellen är i praktiken ett storskaligt experiment och ett svar på det misslyckade auktionsförfarandet 2024, då inte ett enda bud lämnades in.

Redan 2020 visade en analys från den danska systemoperatören Energinet att en utbyggnad av havsbaserad vindkraft i Nordsjön skulle kunna leda till att en fjärdedel av produktionen nedregleras. I ett sådant scenario skulle kontraktsersättningen, utslagen på den el som faktiskt levereras, motsvara 101 respektive 109 öre per kWh.

I praktiken kan kostnaderna bli ännu........

© Affärsvärlden