Energimyndigheten uppskattar att Sverige kan minska elanvändningen med 20–25 terawattimmar (TWh) till 2030 genom energieffektivisering i bostäder, service och industri. Detta motsvarar all el som årligen används för uppvärmning i Sverige.

Energieffektivisering framhålls ofta som ett win-win. Det minskar behovet av ny elproduktion, avlastar elnäten och reducerar miljöbelastningen.

Men här finns ett avgörande men. Många av de mest lönsamma effektiviseringsåtgärderna är redan genomförda. Det som återstår är därför åtgärder med betydligt högre kostnad per sparad kWh.

Sveriges Allmännytta visade 2024 att en omfattande energieffektivisering av den svenska byggnadssektorn skulle kräva investeringar på omkring 565 miljarder kronor. Det ligger nära norska uppskattningar, där en elbesparing på 7–8 TWh i byggnader bedöms kosta smått fantastiska 275–410 miljarder norska kronor.

Med sådana siffror framstår elbesparingar som ett av de dyraste sätten att frigöra mer el. Med en kalkylränta på 6% och en återbetalningstid på 30 år motsvarar det en energikostnad på omkring 400 öre per kWh för den sparade elen – alltså dyrare än någon annan elproduktionsform.

Detta står i skarp kontrast till Energimyndighetens rapport, som bedömer att kostnaden för att uppfylla EU:s energisparkrav till 2030 uppgår till 6-8 mdr kronor genom ett subventionsbaserat styrmedel.

Detta är små belopp i jämförelse med de totala investeringar som skulle krävas för energibesparingar på upp mot 20–25 TWh, inklusive den svenska byggsektorn. I praktiken innebär EU-direktiven för ”energirenoveringar” av bostäder investeringar på 550 miljarder kronor.

Besparingarnas baksida

Energibesparing är inte bara dyrt – det har också en baksida. Energieffektivisering har en effekt som ofta förbises: den så kallade rekyleffekten, eller i facklitteraturen Jevons paradox.

Om du till exempel isolerar huset och sparar pengar på uppvärmningen – vad gör du med pengarna? Du kanske höjer inomhustemperaturen ett par grader nu när det är billigare att hålla varmt, eller så unnar du dig en extra flygresa tack vare besparingen.

Vad hände när Boeing lanserade en mer bränsleeffektiv jetmotor? Flygresor blev billigare och längre. Antalet flygningar ökade. Resultatet blev paradoxalt nog att den totala bränsleförbrukningen steg, trots effektivare teknik.

En färsk forskningsöversikt visar att i många fall är 50% eller mer av den potentiella energibesparingen “förlorad” på grund av ökad konsumtion.

Energibesparing kan vara fel angreppssätt om fokus ligger på åtgärder som är dyra och ger begränsad effekt. I Norge har man historiskt istället talat om energiekonomisering (ENØK), just för att betona att energibesparingar ska vara ekonomiskt lönsamma.

Att spara energi där det också sparas pengar är avgörande – inte besparingar till varje pris. Det har funnits många billiga åtgärder, som övergång till LED-belysning och införande av smarta termostater med tidsstyrning.

Ett ensidigt fokus på energibesparing riskerar att bli en dyr omväg. Energieffektivisering behövs, men bara där den är ekonomiskt motiverad. Varje krona som läggs på åtgärder med hög kostnad per kilowattimme och begränsad miljönytta skulle göra större nytta i ny elproduktion.

Poängen är inte att spara mindre energi, utan att spara smartare. Fokusera på energiekonomisering – åtgärder som både minskar elanvändningen och lönar sig. Då undviker vi att slösa resurser på kilowattimmar som delvis äts upp av rekyleffekten, och vi ger både miljön och ekonomin bättre utfall.

Jonas Kristiansen Nøland, professor i energikonvertering vid Norges Teknisk-naturvetenskapliga universitet (NTNU).

Detta är en krönika från en fristående kolumnist. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Omställningen är en myt – fossil energi fortsätter att växa i världen

Svenska forskare har fel – havsbaserad vindkraft blir dyrare med tiden

Elekrifieringen är en myt – Sverige och Europa avelektrifieras

© Affärsvärlden