Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Frågan är inte om partiledare avgår. Utan när. Normallängden på dessa slitjobb blir allt kortare. Med mer polarisering gödslas polernas extremflanker i virtuella drivhus för hatretorisk kapprustning.

I mitten av oktober meddelade svenska Centerledaren Anna-Karin Hatt att hon lämnar sin post.

Partiledaravgångar är i sig inget märkligt.

De sker förr eller senare då politiska mandat till sin art ju är tillfälliga. Till låns av fältet så länge ledaren har passion, mission, fason, resultatförmåga och förtroende.

Frågan är inte om partiledare avgår. Utan när. Och normallängden på dessa slitjobb blir allt kortare.

Ovanligt i fallet Hatt var mandatets extrema tillfällighet och orsaken hon uppgav.

För bara fem månader sedan tillträdde hon med stor förväntningar på en ny gryning för det forna statsministerpartiet.

Tre dagar före sin avgång lyste hon i SVT:s första partiledardebatt inför valet om ett år.

Det såg bra ut. Men bara på ytan. För under skinnet sved det. Mer än man visste.

I sin avgångsbulletin sa Hatt att........

© Åbo Underrättelser