Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

När den unga hjärnan formas med en skärm i handen blir tillgängliga vuxna och ett gemensamt samhällsansvar med skyddande strukturer helt avgörande.

Den unga sitter med blicken fäst vid telefonen och missar både frågan och leendet från sin kompis. Föräldern på bänken vid sandlådan hör inte barnets försök till kontakt, och arbetskollegan tappar tråden när ännu en notis avbryter samtalet. Vi känner troligen alla igen oss – på den ena sidan av skärmen eller den andra.

Skärmen och hjärnan är i dag ett av de mest debatterade och angelägna teman när vi talar om barns och ungas välmående. Det är också ett område där neuropsykologi, samhällspolitik och vårt gemensamma ansvar för fostran möter barns och ungas rätt till självbestämmande.

Belöning, tillhörighet och bekvämlighet är mekanismer som verkligen förstärks i digitala miljöer.

Neuropsykologiskt är frågan relevant eftersom barn och ungas hjärnor fortfarande är under utveckling.

Hjärnforskning tar upp tre drivkrafter som förklaring till vår dragning till........

© Åbo Underrättelser