Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

”Du förstår mig ju aldrig.”

”Och du hör bara vad du vill höra.”

Vi sitter mittemot varandra. Samma samtal – olika upplevelser. Något glider isär.

Kroppar stramar till. En känsla hänger kvar i rummet – svår att sätta fingret på, lätt att gå vilse i. Som skam i slowmotion. Och sedan, en svag vibration, som efter en stängd dörr.

Jag har tänkt mycket på det där. På hur lätt det är att tro att vi pratar om samma sak – när vi egentligen rör oss med helt olika kartor av verkligheten.

Vi hör varandra – men kan vi läsa det finstilta i varandras landskap?

Du säger omtanke. Jag hör kontroll.

Jag säger ärlighet. Du hör kritik.

Vi hör varandra – men kan vi läsa det finstilta i varandras landskap?

Vi bär alla våra egna kartor av verkligheten. Våra erfarenheter, vår........

© Åbo Underrättelser