Sedan upplysningens dagar har det stått ett särskilt skimmer kring akademin. Med sin systematiserade kunskap har akademin kunnat bidra till en framväxande modernitet med allt från industri till rättsstat. Men akademin har också bidragit med bildning, i bemärkelsen en bredare blick för människa, kultur och samhälle. Ledorden har varit intellektuell öppenhet och medmänsklig tolerans.

Men om förnuft och känsla är målet så har tyngdpunkten över tid kommit att flyttas alltmer mot det rationella förnuftet. Bakgrunden är ett nyttotänkande där akademin har förväntats förse samhället med kunskap som lätt kan översättas i tekniska eller medicinska landvinningar. Med denna tidsanda har konst och humaniora fått se sin position försvagas och........

© Sydsvenskan