”Under fyra månader över vintern förbrukade Ukrainas luftförsvar omkring 700 antiballistiska luftvärnsrobotar. Det är lika många som användes nu senast i Mellanöstern för att avvärja den iranska motattacken – under tre dagar.

Uppgifterna kommer från bland annat ukrainska medier, president Volodymyr Zelenskyj och EU:s försvarskommissionär Andrius Kubilius.

Det handlar om luftvärnsroboten PAC-3 som avfyras av det amerikanska Patriotsystemet. I dagsläget är det den enda typen av motmedel som är effektiv mot ballistiska missiler, om man inte räknar mer avancerade, väsentligt dyrare och mer sällsynta system. 700 stycken PAC-3 är mer än vad tillverkaren Lockheed Martin levererade under hela förra året – 620. Som en jämförelse tillverkar Ryssland för närvarande omkring 1 000 ballistiska missiler per år.

Obalansen i tillgång och efterfrågan driver upp priset på PAC-3. På den marknaden får Europa en tuff konkurrens från Gulfstaterna, samtidigt som USA styr leveranserna bort från Europa av militärstrategiska och politiska skäl.

Till det kan läggas att Väst och dess allierade i Gulfen saknar tillräckligt många kostnadseffektiva motmedel mot enklare drönare som finns hos Ryssland och nu senast hos Iran.

För att hantera det sistnämnda problemet har flera länder i Mellanöstern vänt sig till Ukraina som nu hjälper dem att hantera drönarhotet. Den som vill kan se det som en ironisk tvist: Ukrainas regering, som enligt Donald Trump ”sitter med dåliga kort”, rycker ut för att bistå USA:s vänner som hamnat i skottlinjen på grund av Trumps iranska äventyr, och som USA inte kan försvara på egen hand.

Men även om man kan tillverka många memes på temat, är situationen djupt olustig. Västerländska luftförsvar håller inte måttet om man väger samman förmåga, volym och kostnad och ställer det mot hoten från de fiender som man nu möter. Det är svårt nog att få ihop resurser till Ukraina, än svårare att upprätthålla tillräckligt starkt skydd vid aktiva konflikter på flera håll i världen.

Det är denna insikt som harfått Andrius Kubilius att ge sig ut på det han kallar ”missilturné” med stopp i bland annat Sverige. Syftet är att prata om problemet och mobilisera politiskt stöd till lösningar. Det kan vara stororder till försvarsföretag som snabbt skalar upp produktionen. Det skulle kunna vara licenstillverkning i Europa av, i det här fallet, PAC-3. Det kan vara kraftfulla investeringar i den fransk-italienska motsvarigheten till Patriot – SAMP/T. Eller varför inte utökat samarbete, med mer statliga västpengar, mellan Europa och Ukraina på området?

Allt detta kräver ett tankeskifte: Det fredsälskande Europa behöver ta kriget på tillnärmelsevis samma allvar som de krigsälskande diktaturerna.

© Sydsvenskan