I Ingeborg Bachmanns roman ”Malina” (1971) avvisar berättarjaget gratulationer på födelsedagen. Till en Akademi som lyckönskat henne brevledes svarar hon: ”Tillåt mig att säga Er hur förfärad jag blev just idag.” Dagen, timmen eller ögonblicket hälsningen anspelar på måste ha hört till hennes föräldrars mest privata angelägenheter. Själv fick hon bara ett datum att lägga på minnet och att skriva i dokument.

Passagen är typisk för Bachmanns drastiska humor. Ändå är det med viss tveksamhet jag uppmärksammar att hon skulle ha fyllt 100 år idag. Hon var noggrann med att skilja på liv och litteratur, använde sina erfarenheter men lät dem framträda i förvanskad form.

Ingeborg Bachmann föddes den 25 juni 1926 i staden Kärnten, belägen i södra Österrike. Hon var 19 år gammal vid Andra världskrigets slut. Året därpå begav hon sig till Wien där hon snabbt blev en del av huvudstadens litterära liv. Senare skulle hon komma att leva i Italien och Rom.

Efterkrigstidens Wien präglades av uppsluppenhet och hedonism. Stämningen gjorde avtryck i Bachmanns noveller och övriga prosa. Hon upprättade paralleller till det sekelskiftes- och förkrigs-Wien som beskrevs av författare som Arthur Schnitzler och Robert Musil. Redan av dem karaktäriserad som en stad på nedgång.

I ”Malina” kallas Wien följdriktigt ”vårt Nekropolis”. Festspel, musikveckor och annat sägs utgöra ”det kultiska administrerandet av ett dödsrike”. Skvallret i och om de fashionabla kretsarna liknas vid en massaker. I en passage med drömmar........

© Göteborgs-Posten