Varje kväll tar jag en promenad i skymningen och lyssnar på skriken. Jag flyttade in i november. När jag började höra dem i maj, juni följande år förstod jag inte vad de var. Tills jag en kväll gick längsmed Mölndalsån och såg karusellerna på håll. Skriken kom från Liseberg, från barn som hade det roligt. De hörs fram tills det blir höst.

Att ha det roligt hör sommaren till. Jag har aldrig tyckt om det, att man förväntas ägna flera månader om året åt att ha det trevligt och vara glad. Till det kommer tvånget att ta vara på diverse saker: ledigheten, vädret, de ljusa kvällarna. Vad har du för planer i sommar? brukar folk fråga mig. ”Inga alls”, svarar jag då. ”Jag lever på som vanligt.” Tyvärr är det inte riktigt sant.

Min lägenhet ligger på fjärde våningen. Det går att känna sig som en källarmänniska ändå. Gatan hör till det så kallade evenemangsstråket. En sommarkväll stegar jag ut på den och undrar varför alla människor bär ljusa kläder, vart de........

© Göteborgs-Posten