Den politiska dynamiken inför borgmästarvalet i Paris var välbekant. En färglös men kompetent pragmatiker, Emmanuel Grégoire, stod mot en mängd högljudda populister med överlägset genomslag i sociala medier. Högerextremisten Sarah Knafo och konventionellt konservativa Rachida Dati nådde miljoner med välregisserade Tiktok-videor, medan Grégoire fick nöja sig med några tusental som följde honom på samma plattformar, där kommentarsfälten snabbt fylldes av hån och trakasserier, enligt naturlagarna för sociala medier.

Vi vet hur sådana val brukar sluta. Digitalt inflytande och snygga lögner brukar vinna över torr reformpolitik.

Men i söndagens avgörande omgång av borgmästarvalet vann Grégoire ändå en rungande seger.

Först och främst bottnar förstås segern i att den vänsterkoalition Grégoire tillhör har ett rejält strukturellt försprång i Paris. En majoritet av befolkningen sympatiserar med honom ideologiskt.

Men Grégoires seger förklaras också av de tydliga förbättringar som genomfördes av hans föregångare, Anne Hidalgo. Under hennes tolv år i stadshuset förändrades Paris så påtagligt att det inte gick att vifta bort det. Hidalgos laserfokus på kraftigt minskad biltrafik ledde till en halvering av föroreningarna och tusentals offentliga rum förvandlades från parkeringsplatser till parker och lekplatser.

En enorm expansion av kollektivtrafiken genomfördes, med 63 nya tunnelbanestationer och floderna har blivit så rena att det går att simma i dem. Rekordmånga billiga, subventionerade bostäder har samtidigt byggts för låginkomsttagare.

Många fick det helt enkelt bättre.

Trots att bergsäkra bedömare i internationella medier var övertygade om att Paris väljare skulle protestera mot ett inbillat ”cykelkaos” så blev det snarare den konservativa oppositionen som framstod som världsfrånvänd.

När Sverige samlar sig inför riksdagsvalet kan det vara värt att minnas att allt inte kommer att avgöras av Tiktok.

När Sverige samlar sig inför riksdagsvalet kan det vara värt att minnas att allt inte kommer att avgöras av Tiktok.

Det kändes inte helt klockrent att se Rachida Datis arga kampanjaffischer med parollen ”Förändra Paris!” hänga längs några av de mest idylliska boulevarderna i Europa.

Parisborna älskar att gnälla, men de flesta tycker inte, innerst inne, att staden är så himla bedrövlig.

Internet kan vilseleda och lura folk om mycket; särskilt när det gäller upplevda faror och samhällsproblem, men när vi ser vår omedelbara vardagsmiljö bli märkbart bättre, när bullrande bilvägar ersätts med blomrabatter, då är det rätt svårt för politiker att övertyga väljarna om att allt, egentligen, är skit.

När Sverige samlar sig inför riksdagsvalet kan det vara värt att minnas att allt inte kommer att avgöras av Tiktok. Verkligheten kan också ha en viss betydelse.

Ämnen i den här artikeln

Senaste nytt - Kommentar

Ann Ighe: Vi blir inte bättre människor av skönlitteratur

Klara Grape: Filmen jag älskade har blivit verklighet

Nina Morby: Manosfären får mig att sakna killarna som aldrig tog notan

Joanna Górecka: Bröt tystnaden – med vad?

© Göteborgs-Posten