Jag laddar kaffebryggaren innan jag lägger mig, ställer klockan på 03.45 och tar fram gula tröjan så att jag når den från sängen. Allt är redo. Sveriges första match i fotbolls-VM spelas 04.00 och det är perfekt. Det ska kännas att det är speciellt och högtidligt och det ska inte vara för lätt. Vem som helst kan slötitta på en fotbollsmatch klockan 19; det är bara att ta fram öl och chips och är ju ingen sport.

Att vara supporter i gryningen kräver något annat, och framför allt något mer, men som jag brukar säga: det är aldrig för tidigt för frukost.

VM-pirret finns där hela natten och jag vaknar några minuter före alarmet. Kanske inte studsar upp och ropar ”äntligen måndag” som en annan Petter Stordalen, men så fort tröjan är på börjar Thomas Stenström spela dagens soundtrack i huvudet. När jag kommer ner i köket och slår på kaffebryggaren ser jag att det är tänt i några av grannhusen. Det är som att vi hälsar utan att se varandra. Vi som har ställt klockan och tagit på tröjan. Den tysta gemenskapen – det är så fint att jag blir alldeles tagen av stunden. Ute ljusnar det och trots att det är grått och blött kan man ana en varm fläkt från 1994 i luften.

Jag........

© Göteborgs-Posten