”Ingen blir snällare av ett straff fattar du väl”.

Mitt mellanbarn tittar på mig med en uppriktig blandning av förvåning och irritation. Diskussionen har, som den ofta gör, kretsat kring att vara snäll mot sin lillasyster, ha en trevlig ton, konsekvenstrappor och att respektera de regler som finns. Och så småningom indragen skärmtid.

Jag vet inte om ni minns en liten bloggstorm för ett gäng år sedan, när Camilla Läckberg fick kritik för att ha ryckt iPaden från sina barn som straff för att de brutit mot regler eller betett sig illa. Straff ska vara logiska och relaterade till det som hänt, var kärnan i kritiken som jag minns det. Jag tyckte det lät väldigt bra då, men kan inte minnas exakt hur det nu var man skulle göra i stället. Så här sitter vi nu med hotet om indragen skärm över oss.

Mellanbarnet stannar i alla fall upp och lyssnar när den indragna spelstunden kommer på tal. Vad hade den med att reta lillasyster att göra? Och hur blir han snällare mot henne bara för att Pokemon Go-streaken bryts? Ingen blir snällare av ett straff, fattar jag väl.

För det viktigaste är att få bukt med den organiserade kriminaliteten. Men kanske inte all organiserad kriminalitet, lika mycket?

Till skillnad från hur Läckberg hanterade kritiken, som jag minns det, så känner jag mig svarslös. Jag håller ju med. Mina ”jo, nej, visst men det är........

© Göteborgs-Posten