Att besöka bokmässan är lite som att gå på Way out West. Du vet vad du får och det är precis samma som förra året. Och året innan dess. Temat är visserligen nytt, samtalen handlar om något annat, men såväl besökare som moderatorer och författare är i stort sett exakt samma år efter år. Precis som det är på Way out West.

Jag har mer erfarenhet av musikscenen och tycker nog det är roligare att lyssna på musik och dricka öl utomhus tillsammans med folk från Stockholm. Det är något annat när mötet sker i Svenska Mässans lokaler. Ja, alltså kultur-, litteratur- och musik-eliten i det här landet har ju en tendens att vara typ samma personer. Skumma igenom programmet så kommer du snart att märka att jag talar sanning. Men som sagt, jag föredrar att träffa dem utomhus.

Hur som helst, innan jag tog vagnen bort till Korsvägen funderade jag på om jag skulle ta med mig barnen i år. När det gäller bok-festivaler finns det ju ingen 13-årsgräns, vilket i sig är positivt. Och fokus för mitt besök skulle ju faktiskt vara barnen och litteraturen. Så kanske att jag skulle ta med dem, tänkte jag. De var ju med förra året. Och i samma stund som jag började tänka på förra året bestämde jag mig för att åka själv.

Förra året. Året då min äldsta dotter hade laddat i veckor för att........

© Göteborgs-Posten